All denna panik, all denna stress, dolt under ett seriöst ansikte präglat med framgång. Ansiktet är bara en skyddsmur mot samhällets hårda kritik, som en bubbla. Ser man på bubblan utifrån så betraktas den som fridfull, men inuti råder total kaos som skapar ständigt tryck, men bubblan får inte brista. Bubblan får inte blotta dess känsliga inre.

Människor verkar bli allt drygare ju mer tiden går. Människosläktet utvecklas till att bli närmast kloner av varandra. Normer följs strikt, det kämpas för att nå idealet, utstickande beteende och utseende måste elimineras! Egna åsikter måste hållas gömda om de inte gillas av omgivningen. Unik är inget bra!

Jag VET att alla har egna åsikter, tankar och normer. Det är så mäniskan funkar. Vi är födda med en fri vilja. Fastän vi kan bli fängslade, manipulerade och hjärntvättade så vet jag att vi alltid har kvar våra egna unika tankar i bakhuvudet. Tyvärr så är det nu så att de flesta är rädda att uttrycka sig ärligt i rädsla av att bli negativt kritiserade av omgivningen. Det är ju faktiskt lite läskigt att uttrycka sig ärligt för folk, det är ju som att blotta sig framför en obekant publik som kritiserar ens fysiska. Varför låter vi oss låsas in i en bubbla som endast släpper ut åsikter som följer samhällets normer? Det är upp till en själv att våga spräcka bubblan och blotta sig för allmänheten.
Det måste kännas underbart befriande att få vara sig själv, åtminståne för ett ögonblick...