sandkorn i naveln
sanden under min kropp är sträv och sval, den fastnar på min solbruna hud
sandkorn i naveln och mellan tårna
solen bländar mig och omfamnar mig varmt, ser lila och rosa skuggor
innanför mina ögonlock
små droppar från de svallande vågorna snuddar vid mig då och då
ger mig behagliga rysningar
vågorna väsnas, som fåglarna, som ljuv musik
när havet slår mot klipporna
blyga vindar smeker min varma hud, svalkar så skönt
doften av saltvatten blandas med doften av saftiga honungsmeloner
värme smakar gott, mättar, tillfredställer
etsar fast minnen av smaker, dofter, ljud och känslor
åh, om jag kunde stanna i detta ögonblick...
/i
Kommentarer
Trackback
